Om ni vill se en sorglig film ska ni absolut titta på Hachiko. Filmen är dessutom baserad på en verklig händelse vilket gör den ännu sorgligare. Klarar verkligen inte av sorgliga filmer som den här med djur inblandade..

"När akita-valpen kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid, när hans husse Parker Wilson slutar jobbet, står Hachiko och väntar på honom vid järnvägsstationen. Hunden blir en älskad familjemedlem. Men en dag får Hachikō vänta förgäves, hans husse kommer inte. Trots det väntar han troget på honom varje dag under de kommande nio åren. Hachikōs öde berör många människor, som passerar stationen och de hjälper honom med mat och varma ord.

 

Flera år efter Parkers död återvänder hans fru Cate för att besöka Parkers grav. Hon ser då en gammal och sliten Hachiko som troget sitter och väntar vid järnvägsstationen. Cate sitter en stund tillsammans med Hachiko medan hon väntar på nästa tåg. Hachiko återvänder till järnvägsstationen senare på kvällen och sluter ögonen för sista gången. Då kommer Parker ut genom dörrarna som om inget hade hänt. De två vännerna återförenas medan deras själar stiger upp mot himmlen, tillsammans för alltid.

 

I slutet av filmen avslöjas berättelsen om den verkliga Hachiko som föddes I Odate, den 10 oktober 1923. Efter sin husse Hidesaburo Uenos död 1925, väntade Hachiko troget utanför järnvägsstationen i Shibuya. I närmare 10 år väntade Hachiko på sin bästa vän. Det framkommer i filmen att Hachiko dog den 8 mars 1934, men det korrekta årtalet är 1935. En bild på statyn utanför järnvägsstationen, som restes till minne av Hachiko är den sista bilden som visas innan eftertexterna rullar."

 

Den är verkligen värd att se, men jag varnar er: Den är otroligt sorglig.